firmafest

Doften av alkogel ligger så tung på toaletterna på jobbet att man blir lite rund om fötterna bara man går förbi.

 

 

 

Äntligen!

Äntligen finns Starbucks i Sverige, om än bara på Arlanda. Länge leve amerikansk kulturimperialism! Det gläder mig att vi snart kommer med i gemenskapen även inom uselt kaffe så Wayne's och Espresso House får konkurrens. Nu jävlar!

Kalv-in

Tryckfelet gör att den lilla kalven på mjölkpaketet utmanar sin kompis att "Olla in det här". Jag fyller snart trettio och jag tycker sånt är roligt. Gud hjälpe mig.

is it just me?

De stod och tvättade sina bilar på en gör-det-självtvätt. De stod med sina högtryckstvättar och tvättmedel och en blick i sina ögon jag inte kan glömma. Det var som om all den kärlek män i deras ålder inte kan klä i ord och säga ens till sina närmaste bara kunde komma ut i genom att på ett nästan erotiskt sätt löddra in bilen i bil-schampo. Det kändes så som det borde kännas att gå på en swingers-klubb för första gången och se alla par i full gång med varandra, och alla lystna blickar inte bara mot sin egen partner utan också runtomkring.

"Jag ser vad du gör, och jag gillar det"

"Min är större än hans"

Det sista jag såg innan jag gick därifrån var deras uppfordrande nickar mot varandra innan de tömde högtryckstvättarna mot vindrutorna på sina bilar. "Yeah, baby, here it comes!"

what is an "emo"?

Insändare till Postis: Jag mår så dåligt.

Jag vill så gärna svara: Ta två Cipralex och sluta böla.

Eller:

Vänta tills du blir vuxen, då jävlar ska du få se på vad riktig ångest innebär.

insikt, åsikt, vem bryr sig?

bland önskar jag att livet bestod av mer än en ständig ström av sarkastiska one-liners. Fast det är det närmaste jag någonsin kommer en sit-com så jag tar vad jag kan få.

chip eller remsa, det är frågan

jag är en produkt av konsumtionssamhällets tvångsäktenskap med marknadsekonomin, ett barn uppfött med jinglar och tv-reklam som soundtrack till bröstmjölksersättningen det multinationella företaget bedömt vara det mest kostnadseffektiva näringsintaget den här månaden (glöm inte rabattkupongen). Det vore onaturligt för mig och mina bröder och systrar att inte söka bekräftelse genom att tråna efter ännu en kväljande varumärkesdränkt vidunderlig maskin vi bara inte kan leva utan, men som vi klarade oss alldeles utmärkt utan för en dag, en vecka, en månad sedan. Detta medan vi sitter med våra avbetalningsslavkontrakt - inte längre på laptops, platt-TVs eller mobiltelefoner, utan på våra liv - och dricker alldeles för dyrt och alldeles för blaskigt kaffe och läser om vem det nu är som är inne just den här minuten i det populärkulturella kollektiva medvetandet. Jung skulle vara både stolt och troligen förskräckt av att hans kollektiva medvetande som binder ihop människor över hela klotet bara innehåller våra samlade intryck av vem som ställt till mest skandaler i Hollywood och inte, ja, vad skulle det innehållit egentligen?

Jag vet inte längre, jag har varit alldeles för upptagen men nöjesjournalistisk hetsätning för att ens engagera mig i nåt som ens liknar ett äkta försökt att bry mig om någonting annat än mig själv och mina ägodelar. Köpcentret är vår tids katedraler och internet vårt evangelium. Herre, ditt namn är VISA. Jag vill ha en SUV. Amen.

intro i d-moll

jag konsumerar, alltså är jag.